Kinesiskan är världens mest talade språk. Omkring 1,5 miljarder människor runt om i världen talar en variant av kinesiska, och trots det är det ett av de språk som människor utanför Kina har anmärkningsvärt lite kunskap om.
Den mångfacetterade utvecklingen, den unika geografiska fördelningen och den djupa komplexiteten i språket utgör alla faktorer som har skapat kommunikationssvårigheter inte bara mellan kinesisktalande och icke kinesisktalande områden, utan även inom Kina. Trots det är det inte ovanligt att man möter specialister på kinesisk översättning och tolkning som har en oklar uppfattning om detta forntida språks komplexitet och mångfald. En kort översikt av dagens kinesiska är en bra startpunkt för att få bättre kunskap om dessa frågor.
Traditionell eller förenklad?
Lokaliseringsexperter brukar förlita sig på dessa två landmärken för guidning genom det minfält som översättning av kinesiska innebär. Kinas skriftsystem dateras tillbaka nästan 3000 år och skriften har utvecklats längs sociala, politiska och kulturella linjer. Traditionella tecken är den äldsta formen av kinesiska tecken, och de används i Taiwan, Hong Kong, Macau och i de flesta utländska kinesiska gemenskaper. Införandet av förenklade tecken på Kinas fastland skedde på 1950-talet under den kommunistiska förvaltningens överinseende, och detta system används idag på Kinas fastland och i Singapore.
Förenklingsprocessen var tänkt att förbättra läs- och skrivkunnigheten, och den skedde på flera olika sätt: genom att minska antalet ”streck” i tecknen, genom att minska antalet tecken och genom att använda ett tecken som representation av flera tecken som tidigare delade samma fonetiska uttal. Förenklingen genomfördes också genom att man valde ett enda standardtecken i de fall där flera variationsformer förekom – den valda formen var inte nödvändigtvis den minst komplexa att skriva, utan snarare den mest använda och utbredda formen. Processen var därför mångfacetterad och på intet sätt förutsedd. Men även om detta var den riktning som fastlandskinesiskan tog under 1900-talet, är de traditionella tecknen nu mycket mer ”i ropet” än de har varit under de senaste årtiondena, en trend som i största sannolikhet är kopplad till kulturell och politisk utveckling.
Dialekter eller språk?
Kinesiskan omfattar som bekant ett högt antal regionala varianter. Det är i stort sätt ett resultat av landets omfattande storlek och den effekt som det geografiska avståndet har haft på kommunikationen. Även om ”dialekt” ofta används för att översätta ”fangyan” (regionala varianter) är skillnaderna mellan de mest talade varianterna av kinesiska så stora att de är obegripliga sinsemellan. Lingvister för diskussioner om huruvida kinesiska faktiskt är ett språk eller snarare en språkfamilj. Med olika system försöker man klassificera de talade kinesiska språken. Vissa delar in variationerna i sju till tio grupper (Mandarin, Jin, Wu, Hui, Xiang, Gan, Hakka, Yue, Pinghua och Min). Inom dessa breda grupper finns det fler undergrupper som sinsemellan är obegripliga även inom sin egen huvudgruppering.
Den olikartade naturen av talad kinesiska har lett till en situation där regioner delar samma skriftspråk men inte nödvändigtvis förstår varandras talspråk. Samtidigt använder skribenter olika alfabet för att kommunicera utan någon större svårighet. Även om man till exempel i Taiwan, Hong Kong och Macau använder traditionella bokstäver är det officiella talspråket i Taiwan mandarin, vilket skiljer sig betydligt från kantonesiskan som dominerar i Hong Kong och Macau. Å andra sidan, talad mandarin i Taiwan (som kallas Guoyu) är något förenklad mandarin av den typen som används på Kinas fastland (där den kallas Putonghua). Ur ett lokaliseringsperspektiv är det grundläggande att fastställa vilken variant av talad kinesiska som krävs och synnerligen grundläggande att erkänna de olika sociopolitiska frågorna som är inblandade. Detta gäller både för tolkning och översättning. Medan en talare av kantonesiska från Hong Kong kommer att ha svårigheter att förstå en traditionell kinesisk text skriven på taiwanesisk mandarin, kommer vissa ord och fraser att vara okända för Hong Kong-invånaren som märker att texten inte skrivits med Hong Kong i åtanke.
Modern lokalisering
Precis som fallet är med många språk så innebär de mänskliga aktivitetsområdena – såsom finans, ekonomi, IT, juridik och medicin – nya begrepp, nya fraser och ny terminologi som bokstavligen fortfarande är under konstruktion. Lokaliseringsexperten deltar ofta aktivt i kristalliseringen av sådana termer. Med kinesiskans komplexitet understryks detta fenomen ännu mer. Speciellt i utvecklingsområden och specialiserade områden såsom teknik och vetenskap kan språk utvecklas olika i olika delar av Kina. I den före detta brittiska kolonin Hong Kong används engelska ord ofta direkt eller så transkriberas de, och det finns inga ”lämpliga” kinesiska ord som används. Ett exempel på detta är ordet ”modern”, som nästan överallt skrivs på engelska, även om det faktiskt existerar ett kinesiskt ord (tiao jie qi). Att veta när och i vilka regioner sådana termer är godtagbara är en skicklighet i sig och det kräver fortgående studier.
Skapandet av teknologiska system som är kapabla att hantera de komplicerade kinesiska alfabetena har inte direkt varit revolutionärt. Av speciell relevans för lokaliseringsindustrin är programvara som kan konvertera förenklade och traditionella tecken. Det är emellertid en vanlig vanföreställning att det finns ett direkt samband mellan dessa, och att konvertering dem emellan enbart handlar om att konvertera en teckenuppsättning till en annan. Men i verkligheten finns det stora skillnader mellan systemen på olika nivåer: teckenuppsättning, kodningsmetoder, ortografi (val av bokstäver/tecken), ordval och semantik. Även om lokaliseringsföretag ofta ombeds producera olika kinesiska versioner av samma text är olika datasystem inte tillräckligt utvecklade att göra detta. För att leverera en verkligt överlägsen produkt måste en specialiserad översättare med djup förståelse av det specifika språket och med kulturell medvetenhet om målregionen arbeta med ingenjörer för att se till att det lokaliserade dokumentets text, grafik och funktionalitet optimeras för målpubliken och samtidigt är troget originalet. Samma sak gäller lokalisering av mjukvaruprogram – en tjänst som är på frammarsch på den kinesiska marknaden – där komplexa kodningssystem och invecklade mänskliga aspekter måste tas i beaktande för att göra produkten lämplig för den kinesiska marknaden. De svårigheter som finns i skriven kinesiska har snabbt lett till utveckling av ledande teknologi, och gjort framgångsrik lokalisering en utmanande men vördnadsvärd konst.
Hur kommer kinesiskan att utvecklas?
På grund av den växande styrkan i Kinas ekonomi har behovet av förenklade kinesiska lokaliseringstjänster ökat så dramatiskt att det verkar sannolikt att den ”traditionella” motsvarigheten fördunklats. Eftersom kommunikationen och transporten mellan fastlandet Kina, Taiwan och Hong Kong å andra sidan utvecklas genom både handel och turism, och populära kulturer blandats runt om i Kina, kommer kanske språkanvändningen inom dessa tre regioner att bli mer integrerad. Det är inte ovanligt att hitta trafikskyltar på gatorna i fastlandet Kina som är skrivna med traditionella bokstäver. Skolor i Hong Kong lär ut två skrivna språk (kinesiska och engelska) och tre talade språk (kantonesiska, engelska och putonghua). På samma sätt påverkas de södra kinesiska provinserna av grannskapet med Hong Kong, medan Hong Kong i sin tur påverkas av Taiwan. Informationsteknikens terminologi har börjat förändras i Guangzhou och Shenzhen – ta till exempel ordet ”digital”: i de norra delarna av Kina kallas det ”shu zi”, medan det i Shenzhen och Hong Kong heter ”shu ma”.
Iakttagare spekulerar ofta i om komplexa kalligrafiska asiatiska alfabet kommer att försvinna till fördel för det latinska alfabetet eller ett liknande vedertaget skriftsystem likt vietnamesiskans förändring för flera århundraden sedan. Inte långt efter maktövertagandet ville kommunistregeringen införa ett nytt ”nationellt alfabet” och började överväga förslag om att byta till latinska, kyrilliska eller arabiska bokstäver (till och med ett nummersystem diskuterades). Utifrån detta växte ”pinyin” fram, ett latinskt system som gjort inlärning av kinesiska betydligt enklare för utländska studenter. Under lång tid verkade det som om pinyin skulle ersätta andra tecken helt och hållet, men detta visade sig vara omöjligt, mycket på grund av det stora antal homonymer som finns i det kinesiska språket. Även om pinyin nu existerar vid sidan om Kinas vanliga alfabet verkar det som om det nuvarande kinesiska alfabetets tillbakagång är högst osannolik inom en överskådlig framtid.
Om man ser tillbaka på historien kan man med säkerhet anta att det kinesiska språkets utveckling kommer att fortsätta producera en spännande utveckling som kommer att skapa intressanta utmaningar vad gäller användande och lokalisering. Det står också klart att sociala, politiska och ekonomiska faktorer, både inhemska och nationella, kommer att spela en viktig roll i avgörandet hur denna utveckling kommer att ske. I en region som undergår en så pass snabb förändring inom så många områden är det knappast överraskande att även språket förändras.
