På över 200 universitet utanför Sverige lär sig studenter svenska. I förra veckan träffade jag några av dem i Shanghai och Peking som valt svenska som huvudämne. De var ganska trötta på frågan ”Varför valde du svenska, av alla språk?”
Ändå kunde jag inte låta bli. Svaren varierade. En gillade Sverige. En annan tyckte att svenska lät vackert. I många fall var det någon annan eller slumpen som valt åt dem. De flesta visste väldigt lite om svenska och Sverige när de började.
Nu när de studerat i några år – studenterna i Peking har haft svenska som huvudämne i hela fyra år – är de övertygade om fördelen med att kunna ett relativt litet språk. En del hoppas på jobb på de svenska företag som också har verksamhet i Kina, till exempel Volvo och Ikea. Andra vill bli översättare. Svenska författare säljer bra, och med fler översättningar skulle de sälja ännu mer. Några vill studera vidare i Sverige. En av dem har nyss kommit in på Handelshögskolan i Stockholm, en annan frågade vid vilket svenskt universitet det var bäst att studera filmvetenskap.
Vid tidigare besök, på andra utländska universitet, har jag hört liknande berättelser. Det är uppenbart att studenterna fattar att de vinner på att kunna svenska. Men vinsten ligger inte bara hos dem. Också Sverige tjänar på studenterna.
På svenska ambassaden i Peking träffar jag ambassadören Anna Lindstedt. Tillsammans med kulturrådet i Peking, Mathias Lafolie, bjöd hon en grupp översättare och studenter på frukost. Medan vi åt svensk fil och flingor pratade vi om allt från det mångtydiga kinesiska ordet för sten, till vad ordet taliban blir i plural på svenska. Men det viktiga var det som aldrig behövde sägas. Språk är mer än bara ett verktyg för kommunikation – det är en del av vår kultur.
Att en ambassadör förstår vikten av språk kanske inte verkar märkligt. Men det är inte alltid fallet. Kännedomen om svenskundervisningen i utlandet är generellt låg och tyvärr prioriteras ofta kampanjer och marknadsföring framför sådant som ger mer långsiktig effekt.
Att satsa på lärare i utlandet kan ge studenter som i sin tur blir ambassadörer som är nästan lika effektiva som Zlatan och Ikea. Studenterna har inte en romantiserad ”bullerbybild” av Sverige, men inte heller en Trumpförvanskad överdrivet negativ syn. Studenterna i svenska vet helt enkelt ganska bra vilka de svenska styrkorna och svagheterna är. Och det är den bästa Sverigebilden vi kan önska.
