Netflixs jakt på kvalitet: Så fungerade översättningsverktyget Hermes
Streamingtjänsten Netflix utvecklade under 2017 ett specialiserat kompetenstest för översättare av undertexter, kallat Hermes. Anledningen var att säkerställa och standardisera kvaliteten på översättningarna, och framför allt att hitta översättare som förstod de fina nyanserna i det engelska språket. Det engelska språket, i synnerhet amerikansk engelska, är trots allt rikt på idiomatiska uttryck som kan vara helt obegripliga om man inte har en djupare kulturell och språklig förståelse.
Uttryck som ”barking up the wrong tree”, ”beat around the bush”, ”break a leg” och ”hit the sack” är bara några exempel på fraser där en bokstavlig översättning skulle bli både felaktig och förvirrande för publiken.
Utmaningen med en global publik
Netflix verkar på en global marknad med innehåll på över 20 språk. För många av dessa språk används inte dubbning, vilket gör undertexterna till det enda verktyget för att icke-engelsktalande tittare ska kunna förstå dialogen i filmer och tv-serier. Enligt en rapport från Engadget var syftet med Hermes att hitta översättare som kunde undvika de klassiska fallgroparna, till exempel att inte översätta bandnamnet ”Smashing Pumpkins” med en bokstavlig men felaktig fras som ”krossade pumpor”.
Vid tidpunkten för lanseringen lade Netflix ut sitt undertextningsarbete på underleverantörer, vilket gjorde det svårt att upprätthålla en jämn och hög kvalitet. I artikeln där Netflix presenterade Hermes beskrev de sin lösning som en strategi där ”Hollywood möter Silicon Valley” – en kombination av kreativt innehåll och en teknisk, datadriven plattform för att lösa ett kvalitetsproblem.
Lösningen: Testplattformen Hermes
Hermes var utformat för att noggrant testa en översättares förmåga att korrekt tolka och översätta idiomatiska fraser till sitt modersmål. Testet säkerställde också att översättningarna var kulturellt anpassade och korrekta. Efter att ha genomfört de olika delproven tilldelades varje godkänd undertextare ett unikt H-nummer, som fungerade som ett bevis på deras kompetensnivå. Med hjälp av detta system kunde Netflix sedan avgöra vilka typer av filmer och serier som en specifik översättare var bäst lämpad för.
”Någon kanske tycker bäst om skräckfilmer, men utmärker sig i undertextning av romantiska komedier. Vi kan teoretiskt matcha dem med de filmer de är bäst på att översätta,” förklarade Netflix i ett uttalande.
En global strategi och verktygets senare öde
Efter att Hermes lanserades i mars 2017 genomförde tusentals personer världen över testet. Intresset var enormt, och plattformen blev snabbt en viktig del i Netflix strategi för lokalisering. Målet var tydligt: ”Vi närmar oss snabbt en punkt där engelska inte längre kommer att vara det primära språket på Netflix. Hermes gör det möjligt för oss att bättre granska de personer som gör detta mycket viktiga arbete så att våra medlemmar kan njuta av sina favoritprogram och filmer på sitt eget språk”, skrev Netflix i sitt pressmeddelande.
Redan i mars 2018, ett år efter lanseringen, meddelade dock Netflix att de stängde Hermes-portalen för nya sökande. Anledningen var att gensvaret hade varit så överväldigande att de hade fyllt sin kapacitet för samtliga språk. Testet hade därmed uppfyllt sitt syfte att bygga upp en stor databas av kvalificerade översättare för att möta den snabba globala expansionen.
