Ord och fraser på hindi som är bra att kunna

Namaste! Lär dig hindi – fraser från Delhi till diasporan

Hindi (हिन्दी – hindī) är ett av världens absolut största språk, med hundratals miljoner talare (över 600 miljoner inklusive L2-talare) främst i norra och centrala Indien (”hindi-bältet”), men också i stora diasporagrupper globalt. Det är ett av Indiens två officiella språk på federal nivå (tillsammans med engelska) och fungerar som ett viktigt lingua franca över hela subkontinenten. Hindi tillhör den indoariska grenen av den indoeuropeiska språkfamiljen, vilket gör det till en avlägsen släkting till svenskan, även om de ytliga likheterna idag är få. Dess direkta ursprung finns i de folkliga prakrit-språken som utvecklades från det klassiska språket sanskrit.

För svenskar som planerar att resa i norra Indien, fascineras av indisk kultur och film (Bollywood), arbetar med Indien-relaterade projekt eller har kontakt med hindi-talande i Sverige, är grundläggande kunskaper i hindi ovärderliga. Språket skrivs med det vackra och logiska Devanāgarī-alfabetet och har ett rikt system för att uttrycka artighet. Uttalet bjuder på utmaningar som aspiration och retroflexa ljud, men grammatiken är på vissa sätt mer regelbunden än många europeiska språk. Att kunna hälsa med ett Namaste och utbyta några enkla fraser visar stor respekt och öppnar dörrar till djupare kulturell förståelse. Denna guide fokuserar på användbara fraser i standardhindi och ger en introduktion till språkets struktur.

Alfabet och skrift (Devanāgarī – देवनागरी)

Hindi skrivs med Devanāgarī, ett vackert och systematiskt skriftsystem som används för flera stora sydasiatiska språk, inklusive sanskrit, nepalesiska och marathi.

Typ: En abugida (alfasyllabarium). Varje grundläggande konsonanttecken (som क /ka/) har en medföljande inherent vokal, normalt ett kort ’a’ (som oftast uttalas som schwa /ə/ i slutet av ord eller i obetonade stavelser i hindi).
Skrivriktning: Vänster till höger.
Horisontell linje (Shirorekhā): Tecknen i ett ord ”hänger” från en genomgående horisontell linje, vilket ger skriften dess karaktäristiska utseende.
Vokalmarkering (Mātrā): Andra vokaler än det inherenta ’a’ markeras med diakritiska tecken (mātrā) som fästs vid konsonanten (före, efter, över, under). Självständiga vokaltecken finns för ord som börjar med vokal. Ex: क /ka/, का /kā/ (långt ā), कि /ki/ (kort i), की /kī/ (långt ī), कु /ku/ (kort u), कू /kū/ (långt ū), के /ke/, कै /kai/, को /ko/, कौ /kau/.
Viktiga ljud i skriften: Devanāgarī är systematiskt uppbyggt och har separata tecken för fonematiska skillnader som är viktiga i indoariska språk:
- Aspiration: Tydlig skillnad mellan oaspirerade (t.ex. क /ka/) och aspirerade (t.ex. ख /kha/) konsonanter.
- Retroflexion: Tydlig skillnad mellan dentala (t.ex. त /ta/) och retroflexa (t.ex. ट /ṭa/) konsonanter.
- Vokallängd: Tydlig skillnad mellan korta (अ /a/, इ /i/, उ /u/) och långa (आ /ā/, ई /ī/, ऊ /ū/) vokaler. Vokalerna ए /e/ och ओ /o/ är alltid långa.
Sammansatta tecken (Sanyuktākshar): Konsonantkluster bildas ofta genom ligaturer där delar av konsonanttecknen kombineras.
Nasalisering: Nasala vokaler markeras med candrabindu (ँ) eller anusvara (ं).
Siffror: Devanāgarī har egna siffror: ०(0), १(1), २(2), ३(3), ४(4), ५(5), ६(6), ७(7), ८(8), ९(9).

Att lära sig Devanāgarī är avgörande för att förstå hindis ljudsystem och läsa korrekt.

Artighetsnivåer (Ādar sūchak śabd – आदर सूचक शब्द)

Liksom många sydasiatiska språk är artighet (śiṣṭāchār) djupt rotad i hindi och uttrycks grammatiskt, främst genom val av pronomen och verbändelser.

Tre huvudnivåer för ”Du/Ni”:
- Āp (आप): Formellt och artigt ”Ni” (singular och plural). Används till äldre, personer med högre status, främlingar och i alla formella sammanhang. Kräver artiga verbändelser (ofta slutar på -iye eller använder -eṁ/-īṁ). Detta är den säkraste nivån för utlänningar.
- Tum (तुम): Informellt men ändå artigt ”du”. Används mellan vänner, jämnåriga, kollegor, yngre släktingar. Den vanligaste ”du”-formen i många sammanhang. Kräver egna verbändelser (ofta slutar på -o).
- Tū (तू): Mycket informellt, intimt eller ibland nedlåtande ”du”. Används endast till mycket nära vänner (ofta av samma kön), små barn, i bön, eller för att visa ilska/förakt. Har egna verbändelser (ofta slutar på -ā/-ī). Bör absolut undvikas av nybörjare.
Att tänka på: Valet av nivå är viktigt och visar social medvetenhet. Att använda en för låg nivå kan uppfattas som mycket oartigt. Börja med Āp och använd Tum endast om situationen känns uppenbart jämlik och informell, eller om den andra personen använder Tum till dig.

Denna guide använder främst Āp– och Tum-former.

Relationen till urdu och andra indoariska språk

Hindi har en nära men komplex relation till urdu och andra språk i regionen.

Indoariska språk: Tillhör den centrala zonen av denna grupp, som inkluderar punjabi, gujarati m.fl. och är mer avlägset släkt med bengali, nepalesiska, marathi etc.
Hindi och Urdu (Hindustani): Talad hindi och talad urdu är till mycket stor del ömsesidigt begripliga och betraktas lingvistiskt ofta som två standardiserade register av samma språk, ibland kallat hindustani. De delar samma grundläggande grammatik och kärnvokabulär.
Största skillnaderna:
- Skriftsystem: Hindi skrivs med Devanāgarī (från sanskrit), medan urdu skrivs med ett anpassat persisk-arabiskt alfabet (Nastaliq).
- Högre ordförråd: I formellt och litterärt språk hämtar hindi avancerade ord främst från sanskrit, medan urdu hämtar dem från persiska och arabiska.
- Viss fonologi: Urdu har behållit vissa persisk-arabiska ljud (som q, x, gh, z) som inte finns eller sammanfallit med andra ljud i standardhindi.
I praktiken: I vardagligt tal är skillnaderna ofta mindre, och talare av båda språken förstår varandra väl. Bollywood-filmer använder ofta en blandad hindustani-form.

Hälsningsfraser – möt världen med नमस्ते (namaste)

Den vanligaste och mest mångsidiga hälsningen är Namaste, som används både när man möts och tar avsked och visar respekt.

Hej / God dag / Hejdå (respektfullt, vanligast) – नमस्ते – Namaste – na-mas-TEE
Formell hälsning (vid högtidligare tillfällen) – नमस्कार – Namaskār – na-mas-KAAR
God morgon (formellt) – शुभ प्रभात – Shubh prabhāt – SHUBH pra-BHAAT
God kväll (formellt) – शुभ संध्या – Shubh sandhyā – SHUBH san-DHYAA
God natt (formellt) – शुभ रात्री – Shubh rātrī – SHU-bho RAA-trii
Hur mår ni? (artigt) – आप कैसे हैं? – Āp kaise haiṁ? – aap KAI-se hain?
Hur mår du? (informellt) – तुम कैसे हो? – Tum kaise ho? – tum KAI-se ho?
Jag mår bra (”Jag bra är”) – मैं ठीक हूँ – Maĩ ṭhīk hū̃ – main THIIK hũũ
Vi ses igen (”Åter ska mötas”) – फिर मिलेंगे – Phir milenge – phir mi-LEN-ge
Hejdå (formellt, ”Avsked”) – विदा – Vidā – vi-DAA (mindre vanligt i tal)
Välkommen (artigt) – स्वागत है – Swāgat hai – SWA-gat hai

Artighetsfraser – visa respekt med varje ord

Dhanyavād (Tack) och Kripayā (Snälla) är grundläggande för att visa śiṣṭāchār (artighet).

Tack – धन्यवाद – Dhanyavād – dhan-ya-VAAD
Tack så mycket – बहुत धन्यवाद – Bahut dhanyavād – ba-HUT dhan-ya-VAAD
Tack (vardagligare, lånord) – शुक्रिया – Śukriyā – SHUK-ri-yaa (från urdu/persiska)
Varsågod (svar på tack) – कोई बात नहीं / स्वागत है – Koī bāt nahīn / Swāgat hai – KO-ii baat na-HĨĨ / SWA-gat hai
Snälla / Var god – कृपया – Kripayā – kri-pa-YAA
Förlåt / Ursäkta (artigt) – माफ़ कीजिये – Māph kījiye – MAAF KII-ji-e
Förlåt / Ursäkta (informellt) – माफ़ करो – Māph karo – MAAF ka-ro
Ursäkta (för att få uppmärksamhet, artigt ”Lyssna”) – सुनिए – Sunie – SU-ni-e
Ingen fara / Det gör inget (”Ingen sak”) – कोई बात नहीं – Koī bāt nahīn – KO-ii baat na-HĨĨ

Frågor och presentation

Lär känna nya människor genom att fråga om namn (nām) och ursprung (kahāṅ se) med rätt artighetsnivå (Āp/Tum).

Och ni? (artigt) – और आप? – Aur āp? – aur AAP?
Och du? (informellt) – और तुम? – Aur tum? – aur TUM?
Vad heter ni? (artigt, ”Ert namn vad är?”) – आपका नाम क्या है? – Āpkā nām kyā hai? – AAP-kaa naam KYAA hai?
Vad heter du? (informellt) – तुम्हारा नाम क्या है? – Tumhārā nām kyā hai? – tum-HAA-raa naam KYAA hai?
Jag heter … (”Mitt namn [är] …”) – मेरा नाम … है – Merā nām … hai – ME-raa naam … hai
Var kommer ni ifrån? (artigt, ”Ni varifrån är?”) – आप कहाँ से हैं? – Āp kahān se haiṁ? – AAP ka-HÃÃN se hain?
Var kommer du ifrån? (informellt) – तुम कहाँ से हो? – Tum kahān se ho? – tum ka-HÃÃN se ho?
Jag är från Sverige – मैं स्वीडन से हूँ – Maĩ Swīdan se hū̃ – main SWII-dan se hũũ
Var bor ni/du? (artigt / informellt) – आप कहाँ रहते/रहती हैं? / तुम कहाँ रहते/रहती हो? (m/f) – Āp kahān rahte/rahtī haiṁ? / Tum kahān rahte/rahtī ho? – aap ka-HÃÃN RAH-te/RAH-tii hain? / tum ka-HÃÃN RAH-te/RAH-tii ho?
Vad gör ni/du? (Vad jobbar ni/du med?) – आप क्या करते/करती हैं? / तुम क्या करते/करती हो? (m/f) – Āp kyā karte/kartī haiṁ? / Tum kyā karte/kartī ho? – aap KYAA KAR-te/KAR-tii hain? / tum KYAA KAR-te/KAR-tii ho?
Jag är student (m / f) – मैं विद्यार्थी हूँ – Maĩ vidyārthī hū̃ – main vid-YAAR-thii hũũ
Trevligt att träffas (artigt, ”Genom att träffa Er glädje blev”) – आपसे मिलकर ख़ुशी हुई – Āpse milkar khuśī huī – AAP-se MIL-kar khu-SHII hu-ii
Varför? – क्यों? – Kyoṅ? – kyon?
När? – कब? – Kab? – kab?
Var? – कहाँ? – Kahān? – ka-HÃÃN?
Vem? – कौन? – Kaun? – kaun?
Hur? – कैसे? – Kaise? – KAI-se?

Kunskap och förståelse

Uttryck om du förstår (samajhnā) eller vet (jānnā).

Jag förstår (m / f) – मैं समझता/समझती हूँ – Maĩ samajhtā/samajhtī hū̃ – main sa-MAJH-taa/sa-MAJH-tii hũũ
Jag förstår inte – मैं नहीं समझता/समझती – Maĩ nahīṁ samajhtā/samajhtī – main na-HĨĨ sa-MAJH-taa/sa-MAJH-tii
Jag vet – मुझे पता है / मैं जानता/जानती हूँ – Mujhe patā hai / Maĩ jāntā/jāntī hū̃ – MU-jhe PA-taa hai / main JAAN-taa/JAAN-tii hũũ
Jag vet inte – मुझे पता नहीं / मैं नहीं जानता/जानती – Mujhe patā nahīṁ / Maĩ nahīṁ jāntā/jāntī – MU-jhe PA-taa na-HĨĨ / main na-HĨĨ JAAN-taa/JAAN-tii
Talar ni engelska? (artigt) – क्या आप अंग्रेज़ी बोलते/बोलती हैं? – Kyā āp Angrezī bolte/boltī haiṁ? – KYAA aap ang-re-ZII BOL-te/BOL-tii hain?
Jag talar lite hindi – मैं थोड़ी हिन्दी बोलता/बोलती हूँ – Maĩ thoṛī Hindī boltā/boltī hū̃ – main THO-ṛii HIN-dii BOL-taa/BOL-tii hũũ
Vad betyder detta? – इसका मतलब क्या है? – Iskā matlab kyā hai? – IS-kaa MAT-lab KYAA hai?
Kan ni upprepa, snälla? (artigt) – फिर से कहिये, कृपया – Phir se kahiye, kripayā – phir se KA-hi-ye, kri-pa-YAA
Kan ni tala långsammare, snälla? (artigt) – धीरे बोलिये, कृपया – Dhīre boliye, kripayā – DHII-re BO-li-ye, kri-pa-YAA

Känslor och tillstånd

Uttryck hunger (bhūkh), trötthet (thakā) eller glädje (khush) med dessa vanliga formuleringar.

Jag är hungrig (”För mig hunger har känts”) – मुझे भूख लगी है – Mujhe bhūkh lagī hai – MU-jhe BHUUKH la-gii hai
Jag är törstig (”För mig törst har känts”) – मुझे प्यास लगी है – Mujhe pyās lagī hai – MU-jhe PYAAS la-gii hai
Jag är trött (m / f) – मैं थक गया/गई हूँ – Maĩ thak gayā / gaī hū̃ – main THAK ga-yaa / ga-ii hũũ
Jag är sjuk – मैं बीमार हूँ – Maĩ bīmār hū̃ – main bii-MAAR hũũ
Jag är glad – मैं खुश हूँ – Maĩ khush hū̃ – main KHUSH hũũ
Jag är ledsen – मैं दुखी हूँ – Maĩ dukhī hū̃ – main du-KHII hũũ
Jag fryser (”För mig kallt känns”) – मुझे ठंड लग रही है – Mujhe ṭhanḍ lag rahī hai – MU-jhe THAND lag ra-hii hai
Jag är varm (”För mig varmt känns”) – मुझे गर्मी लग रही है – Mujhe garmī lag rahī hai – MU-jhe GAR-mii lag ra-hii hai
Jag behöver hjälp (”För mig hjälp behövs”) – मुझे मदद चाहिए – Mujhe madad cāhie – MU-jhe MA-dad chaa-hie

Relationer och komplimanger

Ord för att visa uppskattning och värme i personliga relationer med dost (vänner) och parivār (familj).

Jag älskar dig (informellt) – मैं तुमसे प्यार करता/करती हूँ (m/f) – Maĩ tumse pyār kartā/kartī hū̃ – main TUM-se pyaar KAR-taa/KAR-tii hũũ
Jag tycker om dig (informellt) – तुम मुझे पसंद हो – Tum mujhe pasand ho – tum MU-jhe PA-sand ho
Ni är mycket snäll/bra (m / f, artigt) – आप बहुत अच्छे/अच्छी हैं – Āp bahut acche/acchī haiṁ – AAP ba-HUT ach-CHHE/ach-CHHII hain
Ni är vacker (artigt) – आप सुंदर हैं – Āp sundar haiṁ – AAP SUN-dar hain
Du är min vän (informellt) – तुम मेरे दोस्त हो – Tum mere dost ho – tum ME-re dost ho
Jag saknar dig (informellt, ”Ditt minne kommer”) – मुझे तुम्हारी याद आती है – Mujhe tumhārī yād ātī hai – MU-jhe tum-HAA-rii yaad AA-tii hai
Familj – परिवार – Parivār – pa-ri-VAAR
Pappa (far / pappa vard.) – पिता / बाप – Pitā / Bāp – pi-TAA / baap
Mamma (mor / mamma vard.) – माता / माँ – Mātā / Mā̃ – MAA-taa / mãã
Bror – भाई – Bhāī – bhaa-ii
Syster – बहन – Bahan – ba-HAN

Mat, dryck och restaurangspråk

Beställ cāy (te) eller den klassiska måltiden dāl-roṭī och beröm maten (svādiṣṭ) – praktiskt för måltiden i Indien.

Mat – खाना – Khānā – KHAA-naa
Dryck – पेय – Peya – PE-ya
Bröd (Roti/Chapati) – रोटी – Roṭī – RO-ṭii
Ris (kokt) – चावल – Chāval – CHAA-val
Linser / Linsrätt – दाल – Dāl – daal
Grönsaker / Grönsaksrätt – सब्ज़ी – Sabzī – SAB-zii
Vatten – पानी – Pānī – PAA-nii
Te (ofta med mjölk och kryddor) – चाय – Chāy – chaay
Kaffe – कॉफ़ी – Kŏphī – KÅ-phii (lånord)
Mjölk – दूध – Dūdh – doodh
Yoghurt / Yoghurtbaserad dryck – दही / लस्सी – Dahī / Lassī – da-HII / LAS-sii
Vad är detta? – यह क्या है? – Yah kyā hai? – yah KYAA hai?
Jag skulle vilja ha… (”För mig … behövs”) – मुझे … चाहिए – Mujhe … cāhie – MU-jhe … CHAA-hi-e
Vatten, tack – पानी दीजिए, कृपया – Pānī dījie, kripayā – PAA-nii DII-ji-e, kri-pa-YAA (artigt)
En kopp te, tack – एक कप चाय, कृपया – Ek kap chāy, kripayā – ek kap CHAAY, kri-pa-YAA
Det är mycket gott – यह बहुत स्वादिष्ट है – Yah bahut swādisht hai – yah ba-HUT SWAA-disht hai
Smaklig måltid! (Ofta säger man inget specifikt, men kan säga Khāie ’Ät [artigt]’)
Notan, tack – बिल दीजिए – Bil dījie – bil DII-ji-e (artigt)
Jag är mätt (”Min mage är full”) – मेरा पेट भर गया है – Merā peṭ bhar gayā hai – ME-raa PET bhar ga-yaa hai

Shopping och priser

Yah kitne kā hai? (Vad kostar det?) – frågan du behöver på bāzār (marknaden).

Hur mycket kostar det här? (”För hur mycket är detta?”) – यह कितने का है? – Yah kitne kā hai? – yah KIT-ne kaa hai?
Vad är priset? – इसका दाम क्या है? – Iskā dām kyā hai? – IS-kaa daam KYAA hai?
Det är dyrt – यह महंगा है – Yah mahaṅgā hai – yah ma-HANG-gaa hai
Det är för dyrt – यह बहुत महंगा है – Yah bahut mahengā hai – yah ba-HUT MAH-hen-gaa hai
Det är billigt – यह सस्ता है – Yah sastā hai – yah SAS-taa hai
Finns det något billigare? (”Något billigare finns?”) – कुछ सस्ता है? – Kuchh sastā hai? – kuchh SAS-taa hai?
Kan ni sänka priset lite? (artigt) – थोड़ा कम कीजिये – Thoṛā kam kījiye – THO-ṛaa kam KII-ji-ye
Jag tittar bara (m / f) – मैं सिर्फ़ देख रहा/रही हूँ – Maĩ sirph dekh rahā/rahī hū̃ – main SIRF dekh ra-HAA/ra-HII hũũ
Jag vill köpa detta – मैं यह खरीदना चाहता/चाहती हूँ (m/f) – Maĩ yah kharīdnā chāhtā/chāhtī hū̃ – main yah kha-RIID-naa CHAAH-taa/CHAAH-tii hũũ
Affär – दुकान – Dukān – du-KAAN
Marknad – बाज़ार – Bāzār – baa-ZAAR
Pengar – पैसा – Paisā – PAI-saa
Valuta – रुपया – Rupayā – ru-pa-YAA (Rupie)

Siffror (1-10)

Grundläggande hindi-räkneord med Devanāgarī-siffror.

1 – १ (एक) – Ek – ek
2 – २ (दो) – Do – do
3 – ३ (तीन) – Tīn – tiin
4 – ४ (चार) – Chār – chaar
5 – ५ (पाँच) – Pānch – pããch
6 – ६ (छह) – Chhah – chhah
7 – ७ (सात) – Sāt – saat
8 – ८ (आठ) – Āṭh – aath
9 – ९ (नौ) – Nau – nau
10 – १० (दस) – Das – das

Högre tal: 11 = gyārah, 12 = bārah, 20 = bīs, 100 = sau, 1000 = hazār.

Tid och dagar

Håll koll på tiden (samay).

Nu – अब – Ab – ab
Idag – आज – Āj – aaj
Imorgon / Igår (samma ord!) – कल – Kal – kal
Dag efter imorgon / Dag före igår – परसों – Parsoṅ – PAR-son
Morgon – सुबह – Subah – SU-bah
Dagtid / Middagstid – दिन / दोपहर – Din / Dopahar – din / do-PA-har
Kväll – शाम – Śām – shaam
Natt – रात – Rāt – raat
Måndag – सोमवार – Somvār – SOM-vaar
Tisdag – मंगलवार – Maṅgalvār – MANG-gal-vaar
Onsdag – बुधवार – Budhvār – BUDH-vaar
Torsdag – गुरुवार / बृहस्पतिवार – Guruvār / Brihaspativār – GU-ru-vaar / bri-has-PA-ti-vaar
Fredag – शुक्रवार – Śukravār – SHUK-ra-vaar
Lördag – शनिवार – Śanivār – SHA-ni-vaar
Söndag – रविवार – Ravivār – RA-vi-vaar
Vad är klockan? (”Hur mycket slog klockan?”) – कितने बजे हैं? – Kitne baje haiṁ? – KIT-ne BA-je hain?

Småord och naturliga reaktioner

Hā̃ (Ja), Nahī̃ (Nej), Ṭhīk hai (Okej) – de korta svaren.

Ja – हाँ – Hā̃ – hãã
Ja (artigt) – जी हाँ – Jī hā̃ – jii hãã
Nej – नहीं – Nahī̃ – na-HĨĨ
Nej (artigt) – जी नहीं – Jī nahī̃ – jii na-HĨĨ
Okej / Det är bra – ठीक है – Ṭhīk hai – THIIK hai
Kanske – शायद – Shāyad – SHAA-yad
Verkligen? / Sant? – सच? – Sach? – sach?
Naturligtvis / Självklart – ज़रूर – Zarūr – za-ROOR

Grundläggande grammatik – SOV, postpositioner och genus

Hindi är ett indoariskt språk med en struktur som skiljer sig från svenskan, men är logisk.

Ordföljd: Den grundläggande och vanligaste ordföljden är Subjekt-Objekt-Verb (SOV). Verbet kommer sist.
Postpositioner: Istället för prepositioner använder hindi främst postpositioner som placeras efter det substantiv eller pronomen de styr (som då står i oblikt kasus). Vanliga postpositioner inkluderar kā/ke/kī (genitiv, ’s), ko (ackusativ/dativ), se (från, med, sedan), meṁ (i, på), par (på), tak (till, upp till).
Kasussystem: Ett förenklat kasussystem med Nominativ (subjekt), Oblikt kasus (används före postpositioner) och Vokativ (tilltal). Markeras ofta genom ändringar i pronomen och substantivändelser (särskilt maskulina som slutar på -ā).
Genus: Två grammatiska genus: maskulinum och femininum. Substantivets genus måste läras in (kan inte alltid avgöras på formen) och styr kongruensen hos adjektiv och verb (särskilt participformer och dåtid). Ex: baṛā laṛkā (stor pojke), baṛī laṛkī (stor flicka).
Verbkonjugation: Verb böjs efter person, numerus, genus, tempus, aspekt och artighetsnivå. Systemet är komplext men regelbundet för de flesta verb. Aspekt (pågående vs avslutad handling) är centralt och uttrycks ofta med hjälpverb (som honā ’att vara’, rahnā ’att förbli’).
Ergativitet (split): I dåtid (perfektiv aspekt) av transitiva verb används en ergativ konstruktion där subjektet får postpositionen ne och verbet kongruerar med objektet (om objektet inte har postpositionen ko). Ex: Laṛke ne kitāb paṛhī (Pojken[Erg] bok[F.Sg] läste[F.Sg]) = Pojken läste boken.
Artighet: Uttrycks genom pronomen (Āp/Tum/Tū) och korresponderande verbändelser.

Uttalstips för svenskar

Fokusera på aspiration, retroflexer och vokallängd för att bemästra hindi-uttalet.

Aspiration: Skillnaden mellan oaspirerade (k, c, ṭ, t, p) och aspirerade (kh, chh, ṭh, th, ph) konsonanter, samt deras tonande motsvarigheter (g/gh, j/jh, ḍ/ḍh, d/dh, b/bh) är avgörande och måste övas noggrant. Luftstöten ska höras!
Retroflexer: Lär dig skilja mellan dentala (t, th, d, dh, n) och retroflexa (ṭ, ṭh, ḍ, ḍh, ṇ). Retroflexa uttalas med tungspetsen böjd bakåt mot gommen. Ljuden ṛ och ṛh är retroflexa flappar.
Vokallängd: Skillnaden mellan kort (a, i, u) och lång (ā, ī, ū) vokal är betydelseskiljande. Vokalerna e och o är alltid långa.
Nasalisering: Vokaler följda av candrabindu (ँ) eller anusvara (ं) uttalas nasalt (t.ex. हाँ hā̃ ’ja’).
Schwa-deletion: Det korta ’a’-ljudet (/ə/) som är inherent i Devanāgarī-konsonanter faller ofta bort i slutet av ord. Ex: नमक namak uttalas /namak/, inte /namaka/.
Betoning: Är inte lika starkt betydelseskiljande som i svenskan, men faller oftast på den näst sista tunga stavelsen (en stavelse med lång vokal eller som slutar på konsonant).

Om hindi som världsspråk och kulturell bärare

Hindi är inte bara ett stort språk i Indien utan också en viktig global kulturell kraft.

Relation till Urdu/Hindustani: Det talade språket utgör tillsammans med urdu basen för hindustani, ett lingua franca över stora delar av Sydasien.
Bollywood: Den enormt populära hindi-språkiga filmindustrin baserad i Mumbai (tidigare Bombay) har gjort språket känt och älskat världen över.
Sanskritarv: Hindi hämtar mycket av sitt formella och litterära ordförråd från sanskrit, vilket ger det en djup historisk och kulturell dimension.
Global diaspora: Stora hindi-talande grupper finns i länder som Fiji, Mauritius, Guyana, Surinam, Trinidad och Tobago, samt i Storbritannien, USA, Kanada och många andra länder.

Inlärningstips

Närma dig hindi systematiskt:

Lär dig Devanāgarī-skriften: Nödvändigt för att förstå uttalsskillnaderna (aspiration, retroflexion, längd) korrekt.
Fokusera på uttalet: Lägg mycket tid på aspiration och retroflexer. Lyssna och härma noga.
Förstå artighetsnivåerna: Lär dig Āp/Tum/Tū och deras verbformer. Använd Āp i början.
Bemästra postpositioner och kasus: Förstå hur oblikt kasus fungerar med postpositioner.
Lär dig grundläggande verbformer och aspekt: Fokusera på presens, dåtid och futurum, samt skillnaden mellan pågående och avslutad handling. Förstå ergativkonstruktionen i dåtid.
Använd resurser: Det finns mängder av läroböcker, appar (Duolingo har hindi), webbplatser (t.ex. A Door Into Hindi), YouTube-kanaler och filmer för att lära sig hindi.

Exempeldialoger

Se hur ett artigt samtal i Delhi kan låta.

Dialog 1: enkel hälsning (artig)

Priya: नमस्ते! आप कैसे हैं? (Namaste! Āp kaise haiṁ?) – Hej! Hur mår ni?

Rohan: नमस्ते! मैं ठीक हूँ, धन्यवाद। और आप? (Namaste! Maĩ ṭhīk hū̃, dhanyavād. Aur āp?) – Hej! Jag mår bra, tack. Och ni?

Priya: मैं भी ठीक हूँ। आपका नाम क्या है? (Maĩ bhī ṭhīk hū̃. Āpkā nām kyā hai?) – Jag mår också bra. Vad heter ni?

Rohan: मेरा नाम रोहन है। आपका? (Merā nām Rohan hai. Āpkā?) – Jag heter Rohan. Ert?

Priya: मेरा नाम प्रिया है। आपसे मिलकर ख़ुशी हुई। (Merā nām Priyā hai. Āpse milkar khuśī huī.) – Jag heter Priya. Trevligt att träffas.

Dialog 2: beställa te (artig)

Kund: सुनिए! (Sunie!) – Ursäkta! (”Hör Ni!”)

Servitör: जी? (Jī?) – Ja? (Artigt)

Kund: एक कप चाय दीजिए, कृपया। (Ek kap chāy dījie, kripayā.) – Ge en kopp te, tack.

Servitör: चीनी के साथ या बिना? (Chīnī ke sāth yā binā?) – Med socker eller utan?

Kund: थोड़ी चीनी के साथ, धन्यवाद। यह कितने का है? (Thoṛī chīnī ke sāth, dhanyavād. Yah kitne kā hai?) – Med lite socker, tack. Hur mycket kostar det?

Servitör: बीस रुपय। (Bīs rupaye.) – Tjugo rupier.

Kund: ठीक है। (Ṭhīk hai.) – Okej.

Att lära sig hindi öppnar dörren till en av världens största och mest dynamiska kultursfärer. Śubhkāmnāyeṅ! (Lyckönskningar!)

Följ TOTAL översättningsbyrås blogg – där språk är nycklar till kommunikation, kultur och kontakt!