Förra veckan dog Chief Marie Smith Jones, den enda kvarvarande modersmålstalaren av språket eyak, i sitt hem i Anchorage, Alaska. I och med Chief Jones död är eyak – som hör till den athabaskiska språkfamiljen – det första kända ursprungsspråket i Alaska som dör ut. Språkvetarna fruktar att ytterligare 19 snart kommer att dela samma öde. Lyckligtvis hade Chief Jones och fem andra eyaktalare sedan 1961 arbetat tillsammans med Michael Krauss, en lingvist vid University of Alaska i Fairbanks, för att dokumentera eyak i händelse av att framtida generationer skulle vilja återuppliva språket.
Men hur skall man bära sig åt för att lära sig ett språk som ingen talar?
Det beror på. Ett väldokumenterat språk skall ha en ordbok, grammatik, litteratur (till exempel sägner och religiösa texter) och i vissa fall video- och ljudinspelningar som en hängiven student kan använda som läromedel. Eyak exempelvis, har allt detta. Det idealiska vore att grammatiken och ordboken skrev ut vokalljuden (och ton, om det finns sådan). Om det saknas bra dokumentation, måste språkforskarna rekonstruera språket med hjälp av de skrivna berättelser eller religiösa texter som återstår och sedan låna ord, grammatiska strukturer och uttal från närbesläktade språk, och med hjälp av kvalificerade gissningar sätta ihop en bild av hur språket kan ha låtit.
I vissa fall talas språk som är klassade som “utdöda” fortfarande i speciella sammanhang. Latin, till exempel, betraktas som ett dött språk, men lärs ut i skolor och används i religiösa ceremonier. Ett språk anses i allmänhet som utdött om det inte längre används i dagliga samtal. För att vara ett levande språk, dvs. modersmål, måste det vara i bruk som människors främsta kommunikationsmedel.
Hebreiska var utdött i nästan 2000 år, men judar runt hela världen fortsatte att använda det dagligen i begränsad omfattning för bön, religiösa ceremonier och i skrift. Den judiska nationalismens uppkomst på 1800-talet stimulerade återupplivningen av hebreiska som modersmål. Eftersom det inte fanns vare sig ord- eller grammatikböcker på hebreiska (den enda skriftliga dokumentationen var Gamla testamentet och ett antal andra litterära verk), var man tvungen att låna in ord från andra språk för att skapa nya ord och fylla luckorna i den gamla hebreiskan. Förespråkarna för återupplivandet av hebreiskan insåg att ett språks hälsa är beroende av att det talas av barnen. På 1890-talet började föräldrar i Palestina använda enbart hebreiska i hemmet och skicka sina barn till skolor där man bara talade hebreiska. I början av 1900-talet började par som hade gått i dessa skolor att gifta sig, och deras barn fick hebreiska som modersmål.
Ibland är språkvetare tvungna att låna frikostigt inom en språkfamilj. Korniska, språket i Cornwall, England, dog ut på 1700-talet. Det började återupplivas på 1920-talet med hjälp av endast en samling korniska passionsspel och uttal som lånats från bretonska och walesiska – två närbesläktade keltiska språk. Numera talas korniska av några hundra personer, och en del barn växer upp med korniska som första språk. Vid filmandet av The New World, en film om grundandet av Jamestown i Virginia, USA, anställde regissören Terrence Malick en språkvetare för att återskapa den virginiska algonkinskan, som hade dött ut för närmare 200 år sedan. Genom att använda en kortfattad ordlista på 550 ord som nybyggare hade skapat och genom att låna kraftigt från andra algonkinska språk, kunde språkvetare återskapa tillräckligt av den virginiska algonkinskan för att användas av skådespelarna i filmen.
