Att möta språk man inte förstår eller kan placera geografiskt blir allt vanligare i en globaliserad värld. En svensk forskare vid Australian National University har undersökt varför vi känner igen vissa språk och inte andra.
2014 kom lingvisten Hedvig Skirgård vid Australian National University, tillsammans med kollegor, i kontakt med internetspelet The great language game som testar hur väl människor känner igen olika språk och kan skilja dem åt. 15 miljoner gissningar från 960 000 olika användare blev till en studie som nu publicerats i open access-tidskriften PLOS ONE.
– Det började som ett hobbyprojekt. Både jag och mina kollegor hade andra forskningsprojekt som vi jobbade med och detta gjorde vi för att det var kul, vid sidan om. Vi lingvister tittar ofta på faktiskt släktskap mellan språk men aldrig förr har en studie gjorts om vad mannen på gatan tycker låter likt.
The great language game låter spelarna lyssna till olika språk och genom att välja ett av flera förslag gissa vilket språk de tror sig ha hört. Genom spelet kunde Hedvig Skirgård kartlägga faktorerna bakom vilka språk vi lättast identifierar.
Inte helt oväntat var deltagarna bättre på att urskilja de större språken, de som talas av många människor eller som är officiella språk på flera kontinenter. Också de språk som är geografiskt långt ifrån varandra eller som associeras med olika ljud kändes lättare igen.
– En faktor som dock spelade en större roll än hur många det är som pratar ett språk är språkets ”kändisskap”. Svenska språket är väldigt känt sett till att det ”bara” talas av cirka nio miljoner människor. Men det är kanske inte så konstigt om man ser till BNP. Vi hade flera mått som kommer åt ett språks “kändisskap”. Vi tittade bland annat på hur ofta ett språk är omnämnt i Google Books och på länders BNP. Hur känt ett språk är korrelerade ofta med hur lätt språket kändes igen i spelet.
Luxemburg är det land vars spelare var allra bäst på att precisera de olika språken. Svenskarna kom på 18:e plats. De språk som flest människor hade problem att uppfatta var de olika slaviska – de blev för det mesta igenkända som ryska. Européer blandade ofta ihop hebreiska och jiddisch trots att de varken låter speciellt lika eller kommer från samma språkfamilj.
