Språkens mosaik: Varför tusentals språk formar vår värld
Vår planet har över åtta miljarder invånare som tillsammans talar mellan 6 000 och 7 000 olika språk. Ett fåtal av dessa, som engelska och kinesiska, talas av hundratals miljoner människor, medan de flesta enbart talas av några tusen eller i vissa fall bara en handfull individer. Faktum är att så mycket som 96 % av världens alla språk talas av endast 4 % av jordens befolkning.
I Europa anser vi ofta att vår kontinent har ett stort antal språk, särskilt i jämförelse med Nordamerika eller Australien. Trots det utgör Europas cirka 225 inhemska språk bara 3 % av världens totala antal. De flesta av världens språk talas i stället i områden som Sydostasien, Indien, Afrika och Sydamerika.
Många européer ser enspråkighet som normen. I själva verket är mellan hälften och två tredjedelar av världens befolkning i någon grad tvåspråkig, och en ansenlig andel är flerspråkig. Flerspråkighet är alltså betydligt vanligare än enspråkighet i ett globalt perspektiv.
Språklig och kulturell mångfald, precis som biologisk mångfald, betraktas alltmer som något värdefullt och vackert i sig. Varje språk bär på sitt eget unika sätt att se på världen och är en produkt av en specifik historia. Alla språk har sina individuella identiteter och värden, och samtliga utgör fullgoda uttrycksmedel för de människor som använder dem. Genom att jämföra barns språkinlärning har man kunnat konstatera att inget språk i grunden är svårare än något annat att lära sig som modersmål.
Språkets struktur
Ett språk är ett system av ljud och symboler som används för en mängd olika syften av en grupp människor. Huvudsyftet är att kommunicera med varandra, men språket fungerar också som ett verktyg för att uttrycka kulturell identitet, upprätthålla sociala relationer och för nöjes skull, till exempel genom litteratur. Språk skiljer sig åt i fråga om ljudsystem, grammatik, ordförråd och samtalsmönster, men gemensamt för alla språk är att de utgör ytterst komplicerade system.
Ljud, grammatik och ordförråd
Antalet vokal- och konsonantljud i ett språk kan variera från färre än ett dussin till över hundra. Europeiska språk har ofta ett medelstort antal ljud, från cirka 25 i spanskan till över 60 i irländskan. Olika alfabet återspeglar dessa ljud med varierande grad av exakthet. Vissa alfabet, som det walesiska, är mycket regelbundna i hur de representerar ljud, medan andra, som det engelska, är väldigt oregelbundna.
Grammatiken i varje språk innehåller tusentals regler för ordbildning och meningskonstruktion. Varje språk har också ett enormt ordförråd som är anpassat för att möta användarnas behov. I de europeiska språken, där det vetenskapliga och tekniska ordförrådet är mycket stort, kan det uppgå till flera hundra tusen ord och fraser.
En enskild talare känner till och använder endast en bråkdel av ett språks totala ordförråd. Det aktiva ordförrådet hos en utbildad person kan omfatta omkring 50 000 ord. Det passiva ordförrådet, det vill säga de ord man förstår men inte själv använder, är ännu större. I vardagliga samtal använder de flesta ett begränsat antal ord, men med hög frekvens. Man har uppskattat att en 21-åring redan har uttalat ungefär 50 miljoner ord.
Språk i förändring
Levande språk och kulturer är i ständig förändring. Människor påverkar varandras sätt att tala och skriva, och nya medier som internet ger språken nya möjligheter att växa. Språk står alltid i kontakt med varandra och påverkar varandra på olika sätt, inte minst genom lånord. Engelskan har, till exempel, under århundradenas lopp lånat ord från över 350 olika språk, och idag lånar många europeiska språk i sin tur ett stort antal ord från engelskan.
Språktillägnan
Inlärningen av vårt modersmål sker till största delen under de första fem åren av våra liv, även om vissa delar av språkutvecklingen, som tillägnandet av nya ord, fortsätter hela livet. Språket utvecklas genom flera olika stadier. Under det första året lär sig barnet rytm- och intonationsmönster, följt av vokaler och konsonanter. Vid ungefär ett års ålder kommer de första förståeliga orden. Under det andra året börjar barnet kombinera två ord till korta meningar, som med tiden blir längre. Tre- och fyraåringar använder alltmer komplexa meningar, och ordförrådet växer från cirka 50 aktiva ord vid 18 månaders ålder till flera tusen vid fem års ålder.
Modersmål och flerspråkighet
Modersmålet beskrivs vanligen som en individs förstaspråk. Det är det språk man behärskar bäst, använder mest eller starkast identifierar sig med. Vissa personer som vuxit upp med två språk har lärt sig båda så väl att det är omöjligt att avgöra vilket som är första- eller andraspråk. Hos de flesta tvåspråkiga är skillnaden dock tydligare, eftersom inlärningen av ett andra eller tredje språk ofta sker i skolan eller senare i livet. Det finns ingen absolut åldersgräns som gör det omöjligt att lära sig ett andraspråk, även om förutsättningarna kan förändras med åldern.
Tvåspråkighet är ett komplext fenomen, och det finns flera vanliga myter. En myt är att en tvåspråkig person behärskar båda språken på exakt samma nivå. I själva verket uppvisar tvåspråkiga sällan en perfekt balans. En annan myt är att man är lika skicklig i alla språkfärdigheter (tala, förstå, läsa, skriva) på båda språken. Verkligheten är att det finns många former av tvåspråkighet. Vissa låter som infödda talare på båda språken, medan andra har en tydlig brytning på det ena. Vissa läser obehindrat på båda språken, medan andra bara kan läsa på ett av dem.
Fördelarna med tvåspråkighet
Att vara tvåspråkig medför många fördelar. Det kan öka en persons möjligheter att framgångsrikt lära sig ytterligare språk; inlärningen av ett tredje språk underlättas ofta om man redan kan ett andraspråk. Tvåspråkiga personer har också vissa kognitiva fördelar. Forskning tyder på att de inom vissa områden utvecklas snabbare än enspråkiga och att de ofta har en mer kreativ språkfärdighet.
Tvåspråkiga har fördelen att kunna kommunicera med en större krets av människor. Genom att de har möjlighet att uppleva två eller flera kulturer på ett djupare plan kan detta leda till en större kommunikativ lyhördhet och en vilja att överbrygga kulturella barriärer. Det finns även viktiga praktiska fördelar. Tvåspråkiga kan ha en ekonomisk fördel på arbetsmarknaden, och det blir alltmer uppenbart att flerspråkiga företag har en konkurrensfördel gentemot enspråkiga.
Språkfamiljer
Språk är besläktade med varandra likt medlemmar i en familj. De flesta europeiska språk kan spåras tillbaka till ett gemensamt ursprung i den stora indoeuropeiska språkfamiljen. De största språkgrupperna i Europa, sett till antal språk och talare, är de germanska, romanska och slaviska familjerna.
- Den germanska språkfamiljen har en nordlig gren (danska, norska, svenska, isländska, färöiska) och en västlig gren (tyska, nederländska, frisiska, engelska, jiddisch).
- Den romanska språkfamiljen utgörs av bland annat rumänska, italienska, spanska, portugisiska, franska, katalanska och sardinska.
- I den slaviska språkfamiljen finns språk som ryska, ukrainska, polska, tjeckiska, slovakiska, serbiska, kroatiska och bulgariska.
- Den keltiska språkfamiljen består av iriska, skotsk gaeliska, walesiska och bretonska, där ny forskning även inkluderar de revitaliserade språken korniska och manx.
- Till den baltiska familjen hör lettiska och litauiska.
- Grekiska, albanka och armeniska utgör egna grenar med endast en medlem inom den indoeuropeiska familjen.
Baskiskan är ett unikt undantag, då den inte tillhör den indoeuropeiska familjen och dess ursprung är okänt.
Även andra språkfamiljer finns representerade i Europa. I norr återfinns de uraliska språken: finska, estniska, ungerska och flera samiska språk. I sydöst finns representanter för den altaiska språkfamiljen, främst turkiska. Den kaukasiska familjen, med språk som georgiska, talas i området mellan Svarta havet och Kaspiska havet. Slutligen omfattar den afroasiatiska familjen språk som maltesiska och hebreiska.
De flesta av dessa språk använder något av ett fåtal alfabet. Det latinska alfabetet är vanligast, medan ryska och vissa andra slaviska språk använder det kyrilliska. Grekiska, jiddisch, armeniska och georgiska har sina egna unika alfabet. Stora icke-europeiska språk som arabiska, kinesiska och hindi, vilka också talas i Europa, har helt egna skriftsystem.
Europas språk
Även om uppskattningarna varierar, finns det cirka 225 inhemska språk i Europa. De fem språk som har flest modersmålstalare i Europa är ryska, tyska, franska, engelska och italienska. De flesta europeiska länder är i praktiken flerspråkiga; undantagen är mikrostater som Liechtenstein och Vatikanstaten, men även där är användningen av andra språk utbredd.
Regional- och minoritetsspråk
Europarådets 46 medlemsstater har tillsammans cirka 40 officiella statsspråk, och många länder ger även särskild status till andra språk inom sina gränser. De flesta länder har ett antal traditionellt talade minoritets- eller regionalspråk. Ryska federationen har det ojämförligt högsta antalet språk inom sitt territorium, mellan 130 och 200 beroende på hur man räknar.
Vissa regional- och minoritetsspråk har fått officiell status. Exempel på detta är baskiska, katalanska och galiciska i Spanien, walesiskan i Storbritannien, frisiskan i Nederländerna och de samiska språken i Norge, Sverige och Finland.
På grund av migration har Europa blivit alltmer mångspråkigt. I London talas till exempel över 300 olika hemspråk, och i de flesta större västeuropeiska städer talas ofta mellan 100 och 200 olika modersmål bland skolbarn. De vanligaste av dessa språk är arabiska, turkiska, kurdiska, hindi, punjabi och kinesiska.
Hotade språk och skyddsåtgärder
Många av världens språk talas av små minoriteter, och deras framtid är hotad. Den dagliga, informella interaktionen mellan föräldrar och barn är helt avgörande för ett språks överlevnad. Experter uppskattar att minst hälften av världens språk riskerar att dö ut under detta århundrade. Om ett språk inte förs vidare till nästa generation kan alla spår av det försvinna inom loppet av bara två generationer.
Orsakerna till att ett språk överges kan vara många: att ett samhälle utplånas (till följd av naturkatastrofer, klimatförändringar eller sjukdomar), politisk undertryckning eller, vilket är vanligast, ekonomisk och kulturell dominans från ett mäktigare språk. Oavsett anledning är resultatet detsamma: mänskligheten förlorar en unik resurs.
Genom Europarådets arbete trädde två viktiga internationella konventioner i kraft 1998: Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk och Ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter. Den förstnämnda, som vid ingången av 2020-talet ratificerats av 25 stater, och ramkonventionen, som är giltig i närmare 40 länder, är centrala för att skydda och främja Europas språkliga rikedom.
En mångspråkig vardag
I början av 2000-talet lever alla europeiska medborgare i en mångspråkig miljö. I vardagen möter vi ständigt olika språk – på bussen, i medierna eller via innehållsförteckningen på en importerad vara i affären.
Det finns ett stort behov av att öka kunskapen om och förståelsen för Europas språkliga mångfald och de faktorer som påverkar språkens överlevnad. Det finns ett behov av att väcka ett större intresse och en större nyfikenhet för språk. Och det finns ett behov av att främja språklig tolerans, både inom och mellan nationer.
Detta var några av de centrala syftena med Europeiska språkåret 2001, ett initiativ som organiserades av Europeiska unionen och Europarådet för att belysa just dessa frågor.
