Konsten att översätta recept och menyer: En utmaning för finsmakare
Att översätta recept och menyer kan vid en första anblick framstå som en enkel uppgift. En meny är ju trots allt bara en lista över rätter, och en kokbok en samling recept med ingredienser och instruktioner. Detta första intryck är dock djupt vilseledande. Med många års erfarenhet av att översätta kokböcker och menyer vet vi att det är en uppgift som ständigt bjuder på nya utmaningar.
Mer än bara en lista: Utmaningen med menyöversättning
En menyöversättning har ett dubbelt syfte: den ska korrekt informera gästen om rättens innehåll, men den måste också väcka aptit och låta lockande. Balansgången är allt annat än okomplicerad och fylld av språkliga och kulturella fallgropar. Ta det grekiska köket som exempel. Bläckfisk är en populär delikatess och återfinns i många rätter. En populär förrätt gjord på bläckfisk liknar till utseendet köttbullar, men kan självklart inte översättas till det komiska octopus balls! Vad kallar man dem då? Alternativen är begränsade: fritters, puffs eller croquettes. Inget av dessa ord lyckas dock fullt ut fånga essensen i det grekiska ordet Chtapodokeftedes. Ibland är den bästa lösningen att behålla originalordet, som i fallet med moussaka eller souvlaki, och komplettera med en kort, förklarande beskrivning.
Lika viktigt är det att anpassa sig till regionala skillnader i språket. Det grekiska köket använder rikligt med aubergine och zucchini. De brittisk-engelska termerna aubergine och courgettes är välkända för en kock i London, men kan vara obekanta för en amerikan som istället förväntar sig att läsa eggplant och zucchini.
Ibland måste en översättning förändras i grunden för att undvika negativa konnotationer. Vi översatte en gång ett recept på ett grekiskt lantbröd vars direkta översättning är ”bondbröd” (Peasant bread). På grekiska har ordet en varm, rustik klang, men på engelska kan det uppfattas som nedsättande. Vi var tvungna att hitta ett nytt sätt att förmedla brödets lantliga karaktär för att undvika oönskade associationer eller skämt i stil med ”lägg två bönder i en stor skål…”.
När ordvalet avgör smakupplevelsen
Att översätta från franska till svenska bjuder på liknande utmaningar. Hur skulle du översätta nuage de pommes de terre? Uttrycket är poetiskt och aptitretande på franska, men ”ett moln av potatis” låter knappast lika lockande på svenska. Ett bättre alternativ kunde vara ”fluffig potatispuré”. Ett annat exempel är échalotes aux vieux balsamique, som låter underbart på menyn i Paris. ”Schalottenlök med gammal balsamvinäger” är dock en direktöversättning som snarare avskräcker. Ordet ”gammal” har sällan en positiv klang i matsammanhang – ”lagrad” är ett betydligt bättre val. Och vem skulle lockas av att äta ”tjockt skuren tonfiskmage, rosastekt, täckt med en typ av smulpaj…”? Detta är en klumpig, bokstavlig tolkning av en fransk rätt som i sitt originalspråk får det att vattnas i munnen.
När ingredienserna är en gåta
En annan svårighet är den rena okunskapen om specifika maträtter och ingredienser. Hur många svenskar vet vad en homity pie är? Vad är egentligen bulgur (även känt som burghul, bourgouri eller pourgouri)? Hur ser det ut och hur smakar det? Och vad döljer sig bakom namnet ayam dan tembu satay? Problemet kan ibland lösas genom efterforskning i specialiserade ordböcker och på internet, men vissa gåtor kvarstår – jag vet fortfarande inte vad tembu är. Att aldrig ha sett eller smakat en specifik ingrediens är ett betydande handikapp för översättaren. Det säger sig självt att en översättare som saknar passion för mat, eller som rentav ogillar främmande kök, bör undvika den här typen av uppdrag.
Från meny till kokbok: Nya dimensioner av komplexitet
Om översättning av menyer är en utmaning, är publicering av utländska kokböcker för en ny marknad inte mycket enklare. Ett förlag vi arbetat med gav nyligen ut en engelskspråkig receptbok med titeln Aubergines, innehållande recept från hela världen. Inför lanseringen var förlaget tvunget att fatta avgörande beslut kring måttsystem och språkvarianter – två kritiska marknadsföringsfrågor.
Behoven på den brittiska marknaden skiljer sig markant från dem på den amerikanska och kanadensiska. När förlaget kontaktade en distributör i USA för att undersöka möjligheterna att sälja boken där, föreslog distributören, inte helt oväntat, att titeln borde ändras och att ordet eggplant skulle användas istället för aubergine.
Anpassning av redskap och ingredienser
Terminologin för köksredskap är en annan viktig detalj. Britter använder ordet frying pan, medan amerikaner säger skillet. För att tillaga något i vattenbad använder britterna ofta det franska uttrycket au bain-marie, medan amerikaner föredrar double boiler.
Ingredienser kan också orsaka huvudbry. Vissa råvaror i exotiska recept är helt enkelt inte tillgängliga i Västeuropa. Då måste man hitta en lämplig ersättning, antingen genom att konsultera receptets författare eller genom att använda sin egen kulinariska fantasi. Ett filippinskt recept i boken Aubergines innehöll till exempel ”hjärtat av en bananblomma”. Även om den globala handeln har gjort många ingredienser tillgängliga, är chansen att hitta bananblommor i en vanlig europeisk matbutik extremt liten. Lösningen blev att föreslå en alternativ ingrediens med liknande smak och konsistens, i det här fallet palmhjärta eller vissa syrliga äppelsorter.
En röra av måttenheter
När det kommer till mängdangivelser blir det en helt annan historia. Den äldre generationen i Storbritannien är van vid det imperiska systemet med pounds, ounces och fluid ounces. Den yngre generationen har i större utsträckning anammat metersystemet med kilon och liter. I USA, å andra sidan, är måttenheten cups den rådande standarden. En kokbok måste vara konsekvent och tydlig för att kunna användas.
Ett sista råd: se till att du inte översätter på tom mage. Det kan vara en riktig plåga…
